söndag 21 oktober 2007

Pied à Terre

Så var vi tillbaka på Pied à Terre, kändes som ett måste att testa vår gamla arbetsplats. Matsalen har blivit snyggare om än lite mörkare sen branden. Det känns tyvärr ändå som att sitta i en bunker i den fönsterlösa matsalen.
Vi börjar med ett glas champagne och blir serverade några sjukt arbetade canapéer, tyvärr helt smaklösa (4/10). Vi bestämmer oss för avsmakningsmenyn och innan vi blivit erbjudna varken bröd eller serverad en ”ammis”(?) kommer första rätten. Tonfisk som är vackert upplagd serveras med avokado och gaspazhoskum, klassiska smaker - helt ok (6/10). Efter att ännu en fransk servitör på katastrofal engelska försökt presenterat rätten, dyker äntligen vinet upp! Vinerna presenteras sedan konsekvent efter varje avslutad rätt.
Fyra välbakade bröd (7/10) serveras med två sorters smör (2/10), ett med ok sälta och ett osaltat! Vem i hela världen vill ha osaltat smör? Pilgrimsmussla serveras med bräserat sidfläsk, broccolipuré och rödlöksbeignet (4/10). Ganska smaklöst och broccolipuré är inte speciellt gott. Sen kom halstrad anklever (finns på varenda stjärnkrog i London) och vi börjar undra om det överhuvudtaget finns något salt i köket. Vi ber om extra salt och får in en gammal ”träkvarn”, men det går tyvärr inte att få ut något salt ur den. Presentationen är återigen trevlig, vi undrar dock var äpplesmaken i consommén har tagit vägen. Det är uppenbart att det bara är svenska kockar som har förstått att senerna i en anklever inte är goda och således bör tas bort åt gästen (3/10).
En bra tillagad bit marulk får sällskap av några ynkligt små bitar Karl-Johnasvamp, meningslös sallad och en rödvinssirap helt utan stjärnanis, vilket utlovades på menyn (4/10). Rostat lamm serveras på en tallrik full av fettiga tummavtryck längs hela tallriksbrämen. Potatispuré smaksatt med saffran, friterad ansjovis och en boudin (korv) som liknar något som man kan tänkas få i ett Ryskt fängelse ackompanjerar lammet. Vi får ingen köttkniv, rätten får en 5 - enbart för det perfekt tillagade lammet.
Två olika sorters Camembert serveras med några sunkiga kex, känns sjukt tråkigt! (3/10) Melonsorbet med myntamousse och hackade pistaschnötter är en bra kombination med höga smaker (7/10). Äntligen dags för den berömmda Stoutglassen, en mycket trevlig glass, tyvärr serveras den ihop med en extremt bitter choklad tarte (troligtvis gjord på Pâte de Cacao) och glassen blir totalt överkörd. Snälla - det är inte gott med så bitter choklad! Inte ens Pedro Ximenes lyckas ta bort den bittra smaken ur munnen(2/10). Vi serveras några olika Petit Fourer (3/10), men vi känner att det finns ingenting förutom Stoutglassen som är värd att ta med sig hem.

Sammanfattningsvis väljer vi båda Tom Aikens före Pied à Terre. Pied à Terre har en stressad servispersonal, tråkig stämning och maten känns extremt förutsägbar. Att denna krog har 2- stjärnor i Guide Rouge är ofattbart! Total betyg: Svag 5 av 10.

7 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

Lustmord - rent härligt.

Inourhead sa...

Vilka tror ni ni är? Pinsamt att såga restauranger som förmodligen är väldigt mycket bättre än vad som finns i sverige!

Ser med stort nöje fram emot att skriva en detalierad resention om er mat.

Undra också vad era gamla arbetsgivare skulle säja om dom såg vad ni skrivit, hehe

frantzen-lindeberg sa...

Anledning till att vi "sågar" restauranger som Tom Aikens, Pied A Terre är att vi inte är speciellt imponerade utav prestation som ges i dagsläget. De har stått still i London under de senaste åren. Maten på toppkrogarna är likadan överallt, det finns ingen personlighet alls, alla lagar "überfranskt" & skulle man ta bort namnen på krogarnas menyer är det omöjligt att se vilken krog som är vilken. Vi är betydligt bättre matlagare i Sverige, men har tyvärr inte råd att "paketera" krogarna lika snyggt som i London.

Inourhead sa...

frantzen-lindeberg sa...
Anledning till att vi "sågar" restauranger som Tom Aikens, Pied A Terre är att vi inte är speciellt imponerade utav prestation som ges i dagsläget. De har stått still i London under de senaste åren.

I mina öron låter det väldigt märkligt att man ena stunden rosar restauranger där man jobbat för att sen risa dem när man inte längre jobbar där... Vad kommer efter detta? Recention av Edsbacka och Oaxen?

frantzen-lindeberg sa...

Vi är av uppfattningen att restauranger/företag bör utvecklas genom åren & rimligtvis bli bättre på det man gör. Vilket tyvärr inte har varit fallen i dessa krogar vi besökte i London. (Ingen tycker det är tråkigare än vi) Till skillnad från t.ex. Alain Passard & Oaxen som fortsätter att utvecklas & bli bättre år ut år in.

Sofia sa...

Jag tycker som en av de tidigare kommentatorerna: Surt sa räven, hade just läst engelska lovord i the Spectactor och andra tidningar över denna restaurang och så kommer till det här! Nej skärp er Lindebergs restaurang under bildning att såga ner en (blivande..) kollega!! Som dock har 2 stjärnor, undrar om ni når upp till det med er sura inställning. Sofia

Andreas sa...

Jag var på Pied a Terre i helgen och fick usel service. Vi hade bokat ett chambre separee med avsmakningsmenyn. Som kypare fick vi en skotte, en inhyrd "gammal kompis till ägaren" som inte jobbade på restaurangen normalt och således inte hade koll på mat och vin i den utsträckning som man förväntar sig av en tvåstjärnig restaurang.
Vi kom dock bra överens med denna kyparen ända till osten. Det dröjde en timma från det att vi fick in lammet (som smakade fantastiskt) till osten kom in. Osten bestod av en cheddar och en brie. Inga kex. Inga marmelader. Ingenting. Han förstod att vi var missnöjda av dröjsmålet och drog sig undan mer och mer.. till slut blev han bortplockad och vi fick en annan kypare. Under middagen kändes det lite som om de hade för lite folk, något som förstärktes ju längre vi kom i menyn.

När vi fick in första desserten, en timma efter osten!, fick vi byta ut vinet eftersom det hade blivit rumstempererat under tiden vi väntade på desserten. Vinet till sista, och andra, desserten serverades innan vi hade ätit upp första desserten. När den andra desserten sedan kom in var glassen smält (ovan nämnda stoutglass). Vi påpekade detta och fick vänta ytterligare en halvtimme för att få en kula glass vid sidan av. Vi fick alltså ingen ny efterrätt, utan bara en kula glass i en skål. Enligt kyparen ska glassen ha smält för att det var varmt och att det är fyra våningar upp till vårt rum. Världens sämta icke-ursäkt (kyparen var fransman)! Andra glasskulan lyckades de i alla fall hålla ihop till servering. Även om andra kyparen var fransman lyckades han be om ursäkt när vi gick. Dock ljög han oss rätt upp i ansiktet när han sa att han inte hade en aning vad som hade hänt och att det aldrig har hänt tidigare.

För att summera; maten smakade bra, vinerna var väl valda, servicen undermålig, osten underarbetad. Vi gick därifrån väldigt missnöjda! Inte på något sätt en tvåsjärnig upplevelse.