Private lunch London Del 1

Private Lunch London Del 1

Då var det dags för del 1 av vår London resa. Vi blev för några veckor sedan tillfrågade om vi kunde fixa en lunch för 12 personer hemma hos en svensk börsmäklare i London, Chelsea. Vi fick egentligen helt fria händer med menyn, det önskemål som fanns var om vi kunde använda oss av Vit Alba tryffel i så många rätter som möjligt… Beställaren av ”lunchen” hade nämligen lyckats få tag på några av de första Alba tryfflarna för säsongen. Självklart, lite tryffel är ju aldrig fel…

Men först behövdes lite andra ingredienser så vi begav oss till närmaste affär som råkade vara det inte allt för billiga varuhuset Harrods. I efterhand kan man tyvärr fastställa att Harrods mat avdelning är ett stort skämt, dåliga ingredienser till sjukt höga priser. Personal som hamnar i chocktillstånd när man faktiskt ska köpa något, 99 % utav alla andra på Harrods tittar & fotograferar tydligen bara…

Kött & fisk var av sådan dålig kvalité att vi fick inhandla detta hos den lokala ”fishmongern” och ” butchern”. Det enda som var riktigt bra var smöret. Fin gul färg, fantastiskt hög sälta (nästan lika bra som Alain Passards) med lite ladugårdssmak, underbart! Visserligen inte så svårt att överträffa Sverige på den fronten. Arlas smör är helt okej att använda i matlagning men att servera till bröd funkar faktiskt inte. Det är ett stort skämt att det inte finns något riktigt bra svenskt smör att få tag på. Vi letar febrilt just nu till krogen, men det verkar svårt. Om det inte händer något exceptionellt på den fronten innan januari så kommer vi att få kärna vårt eget smör!

Nu när alla råvaror var instoppade i den lilla hemma kylen var det dags att ge sig av till vår gamla arbetsgivare Tom Aikens och hans egen krog i Chelsea med samma namn. Vi jobbade för Tom när han var köksmästare på restaurant Pied a Terre. Tom var från början Sous- chef (andre kock) på Pied a terre tills en dag då den dåvarande köksmästaren (Richard Neat) stack och Tom fick ta över ansvaret. Tom lyckades behålla de 2 Michelin stjärnor som Richard hade och blev därmed den yngste någonsin med 2 stjärnor (han var 26 år). Sedan började Toms ”kamp” om att försöka slå Marco Pierre White med att bli den yngste med 3 Michelin stjärnor. Vi var 12 kockar på 36 gäster och jobbade mellan 07.00- 01.00 6 dagar i veckan och producerade fantastisk mat.

Men en dag så brände Tom en utav kockarna med en upphettad stekspade på underarmen (han brukade göra så). Tyvärr för Tom så bodde den ”brände” kocken tillsammans med en annan kock som jobbade för Gordon Ramsay. Gordon fick då höra talas om den här incidenten och läckte till pressen. Gordon & Tom tävlade om vem skulle bli den yngste med 3 stjärnor. Så morgon efter stod hela pressdrevet utanför Pied a Terre… Trycket blev till slut för stort för krogen och man var tvungen att sparka Tom. Men nu har han alltså öppnat sin egen krog och vi var så klart nyfikna om det skulle var lika bra som det var på Pied a Terre.

(Restaurant Tom Aikens)

Det började bra, skön stämning i matsalen & fullsatt. Tom satte ihop en avsmakningsmeny och det körde igång. De 5 canapérna var riktigt bra, arbetade och med höga smaker. De serverades på en träkloss med utskurna skåror för varje canapé. Kul! (En stark 8 av 10) Sedan var det dags för brödet som serverades på en skärbräda & var 9 till antalet. Det enda bröd som verkligen stod ut var ett rosmarinbröd med havssalt. Smöret hade alldeles för lite sälta (6/10). Första rätten ut var pilgrimsmusslor med oxsvans, blodpudding & blomkål. Musslan försvann lite för mycket mot de andra råvarorna (6/10). Nästa rätt var den som verkade mest intressant på förhand, kaninsadel med friterad ansjovis. Tyvärr var den en katastrof, det funkade inte alls! (3/10) Efter det kom det den fantastiska fisken John Dory, som skulle vara pocherad i myntaolja. Tyvärr kom myntasmaken inte alls fram, annars var det helt ok (5/10). Variation på lamm var nästa rätt, bräss, tunga, sadel & färs med getostcréme & fikon. Bra rätt, lite overkill med färsen som försvann helt. Men lamm & getost är alltid gott (6/10). Fördesserten minns vi inte så den kan inte ha varit så där jättebra… Nästa rätt minns vi dock för det var en grym vin & mat kombo! Variation på Jordgubbar som serverades med ”fejkat” Ice Wine från Kalifornien. (Rätten i sig inte mer än 6/10 men kombon en stark 9/10!)

Sedan kom petit fours… De var 20 st till antalet, jätte fin presentation, väldigt arbetat. Men det var alldeles för stora, nästan lika stora som desserten, mycket mousser som växer i munnen. Det bästa var en ”fizzy” klubba som poppar i munnen, men att ha 2 st kockar anställda för att göra detta är slöseri med resurser och pengar. Det här är lite av Toms problem, han verkar ibland tro att kvantitet är samma sak som kvalité. Betyg: 4 av 10. En väldigt konstig detalj som är irriterande är stolarna. Om man är under 1,90 lång så når man inte ner till golvet, man sitter och dinglar med benen som en liten bebis. Sammantaget får Tom Aikens ändå 6/10. Det bästa som kom ut utav kvällen var att vi fick låna Toms chefsommelier Sebastien (fransman såklart)till vår privata lunch som skulle gå av stapeln ett par dagar senare.

Del 2 av London resan kommer på söndag. Då testar vi Toms enklare brasserie Toms Kitchen & återvänder till 2- stjärniga Restaurant Pied a Terre för att jämföra med Tom Aikens.

(petit four)